Ofta i vardagen så läggs fokus på problemlösning, det är väldigt kul men ibland kanske problemen tar överhand och skapar negativa tankar.
Sista dagarna har varit just så vad gäller träningen av apporteringen. Jag har lagt ner en hel del tid på hålla och bära sista tiden men har inte sett framstegen men i dag var jag till Erik och stämde av läget och inser att vi visst kommit en bit på väg.
Nu ligger fokus framåt och vi har fått nya verktyg och träningen känns roligare igen.
I helgen har Skoja hjälpt 2 barn som är ganska hundrädda att våga klappa henne. Hon är så lugn och rar och gillar att bli pillad på så tjejerna vågade komma fram vid ett par tillfällen på eget initiativ. Skoja skulle nog passa som vårdhund på ett äldreboende, hon charmar ju de flesta som kommer i hennes väg :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så kul att läsa om Skoja jag förstår att vi får "jobba" på olika saker.Det blir ofta ett steg fram i träningen och två tillbaka men rätt som det är så har 25- öringen trillat ner och då är det såååå kul att träna. kramar
Skicka en kommentar