Ett år har gått!

Kom precis på att Skoja har bott hos oss i drygt ett år nu. Hon kom till oss i September förra året. Mkt har vi varit med om sedan dess. En ngt tossig hund som vi inte tordes släppa lös för att hon skulle smita, extremt självständig och samtidigt otroligt cool.

I samma veva vi fick veta att Skoja fanns och vi fick förtroendet av Philippa att köpa henne skulle vi vara hundvakt till Emmas Era men varför vänta, hem med båda hundarna på en gång...pust...det var något snurriga tid. Två unghundar och ingen av dem kände vi. Det gick dessutom inte att ha dem ihop hela tiden för de rev lägenheten, typ!

Ute fick de leka, eller snarare Era jagade Skoja som med lätta steg sprang ifrån henne. För att kunna släppa dem åkte jag till Upplands alla inhängnader eftersom Skoja eventuellt skulle sticka! Dock lugnade de sig sista dagarna vi hade Era vilket syns på bilden, vi hade picnic i Fjällnora och töserna skötte sig exemplariskt :)

Ett år senare har vi en Skoja som kan gå lös på promenaderna, har god vardagslydnad och fungerar utmärkt i vår familj. Vad gäller träningen för tävling och prov har det inte gått som tåget, hon är klurig, men vi har tagit oss igenom många saker och det känns att vi är på väg åt rätt håll i alla fall. (Vi klarade 10/10 på eftersöksgrenarna nu i höst vilket jag för 2 månader sedan trodde var omöjligt.)

I dag hände något när jag pratade med Ingela, vi planerade att träna på söndag, tills jag kom på att Skoja och husse är bortresta och skall jaga. Jag har verkligen inte vant mig med att få planera tiden med min egen hund, med Zting så var det ju bara han och jag. Jag är så glad över detta fenomen dock och delar gärna med mig av den glädje det är att få jobba med hund.

Skojaploja är en i familjen nu!

Träning på torpet

Önskar jag kunde skriva ordning på torpet. Det var dock inte känslan efter gårdagens träning ;)

I går bar det av till Philippa, (Skojas uppfödare), för träning på fält. Första gången för mig och Skoja denna säsong. Hon söker fint, något för långt framåt dock men med stor vilja och glädje, kul att se. Dock var hon inte någon fågelfinnare i går och det blev endast två fågelsituationer varav vid den första gick hon upp den själv men respekterade fint och den andra for fågeln lätt på vingarna med en Skoja efter dock med ett snabbt stopp. Efter den sista sitiationen var hon så frustrerad/laddad att hon inte kunde hålla sig längre, nu for hon efter fågeln och "jagade" hejdlöst runt i ett snår helt utan notis av sin matte.

Är dock nöjd med dagen och tog med mig reflektioner på en del tokiga beslut jag själv tog och även goda råd av Philippa.

Ett framsteg dock vad gäller apporteringen var att hon apporterade en fasan, det var första gången och hon tyckte inte att det var kul men hon gjorde det och det är huvudsaken nu. Fortsatt träning på tyngre föremål och fåglar står på schemat för vinterträningen.

Sovdax!

Äntligen!!!

I dag har Skoja och jag startat eftersöksprov.

Vi åkte till Skutskär, norr om Uppsala, och hamnade hemma hos Håkan och Marie Fredén som bor i ett underbart hus från slutet av 1700-talet. Underbart läge precis intill Dalälven. Domare för dagen var Kjell Mattsson och provledare Lars Thulin vilka hade genomgång av dagen och sen bar det av till spårmarkerna.

Jag tror minsann att Skoja låg i högre stress än jag när hon anade vad som väntades. (Bilden på Skoja är från den lååånga äntan på att få komma till spåret.) Väl på startplatsen för vårt spår så hade hon 100% fokus på uppgiften och spårade precis så som jag vet att hon kan. Använde nosen så att hon spårade förbi fågeln men höjde näsan så snart hon gått förbi och vindade in den. Ett perfekt gripande av måsen och sen vände hon till startplatsen med mig i snöret ;) Avlämnandet mvg och vi gick glada tillbaka till bilen för nu ville Skoja ha frukost.

Efter lunchen åkte vi till vattnet och Skoja och jag startade först. Skoja satt lugnt vid kastet och kikade upp på mig för klartecken att hämta. Hon gick i utan tvekan och hämtade fågeln. Något knasigt grepp i vingen men eftersom det var en liten fågel gjorde det ju inget. Hon klev upp på land och avlämnade fint utan att skaka sig eller släppa innan losskommandot.

Efter att alla hundar kört igenom vattnet var det genomgång och vi kom hem med full pott, 10 p på både spår och vatten. Känns så bra att fått lyckas och Skoja tyckte verkligen att det var roligt.

Nu hoppas vi att det finns plats för oss på något fältprov så vi kan testa på det i höst!

Här finns några bilder från provet!